Vinterglömska

I morse väcktes jag av ett ljud utanför fönstret som jag inte kunde definiera. Jag låg kvar, lyssnade och tänkte så det knakade. Till sist gick jag upp och vinklade persiennen för att stilla min nyfikenhet. Det var grannen som skottade snö.

Den här vintern hade fått mig att glömma hur en snöskyffel låter.

Januarikväll

Regnet skvalar och skvätter i kvällen utanför fönstret. Jag tänder en lampa till och lyssnar på The Stranglers mästerverk Golden brown.

Konsumtionsmönster som format oss

Jag och kärleken kommer båda från Grumme gulsåpa, TePe-tandborstar, lappade jeans och Bregott. Vi var alltid tvungna att krama sista droppen ur schampoflaskan innan det blev tal om att köpa en ny. Ajax Super Power-medel, svulstiga multifärgade Jordan-tandborstar, splitternya jeans och Lätta fanns inte i våra uppväxter.
Då var det något vi tyckte var tråkigt, nu är det något vi är tacksamma för.

Konfetti och fyrverkeri

Hösten strösslar gulgröna asplöv över det vissna blåbärsriset. Neongult, knallorange, lysgrönt.
Änggårdsbergen sprakar.

Var sak har sin tid

Man vet att det är 20 grader varmt ute när pensionärerna har bytt om till ljusgulbeigea vårjackor.

Ja, kanske?

Jag: Hahaa, det står här på Aftonbladet att man har funnit kryptonit i en gruva i Serbien! Likadan sammansättning som i serien alltså men på riktigt! Fast den är vit, inte grön...
Anders: Men om kryptonit finns... finns alltså Stålmannen?

Ögongodis

Det regnar rosa små blad. Körsbärsblomblad. Varför tar det vackra slut så fort?

Jaaaaaaaaaaaaa!!!!!

Bright Eyes kommer till Accelerator på Trädgårn den 28 juni!
Jag upprepar: BRIGHT EYES KOMMER TILL ACCELERATOR PÅ TRÄDGÅRN DEN 28 JUNI!!!

Det mest skrattretande...

... är följande citat från Ebba von Sydows senaste blogginlägg:
"YSL-väskan kostade faktiskt bara 7000. Eller bara och bara. Men den var ett outlet-fynd!"

Fynd var ordet! Ful som stryk var den också, väskan. Fast det har ju faktiskt inte ett skit med saken att göra.

Underbara I-land

Den så kallade väskdebatten som pågår nu är lika intressant som sjuk. Jag tänker mycket på konsumtion. Lyx är märkligt. För mig är såväl kvinnors som mäns lyxkonsumtion ett rätt obegripligt beteende. Men ibland funderar jag på vilken skillnaden egentligen är mellan att (som Ebba) köpa en YSL-väska och att (som jag) handla en klänning på Myrorna? Det är ju inte så att jag inte har några kläder. Mina materiella behov tillfredsställdes gott och väl nästan automatiskt bara genom att jag råkade födas här i I-landet Sverige. Jag vill inte behöva mer. Hur blev det så här?

Bitar som passar ihop

För två år sedan upplevde jag den värsta svackan hittills i det då 24-åriga livet. Svacka är fel ord förresten. En avgrund var det, och den höll på att sluka mig på stående fot. I ett fånigt försök att distrahera och lura mig själv från de mörkaste tankarna köpte jag ett pussel. 1000 bitar med västkustmotiv. Hav och vita hus. Tanken på att flytta dit, till klipporna, till Göteborg var det enda som betydde något just då.

Pusslet blev aldrig klart. Jag hittade det hemma i Motala i helgen och tittade lite närmre på kartongen. Hajade till. För bilden på locket föreställer ön som min älskade kommer ifrån. Är det inte lite märkligt?

Soprummet is the shit

Dagens fynd: Två finfina förvaringslådor i metall!

Exotisk påsk

Påsken var härlig och innehöll bland annat påskefyr/eld/vag(?)a, bohuslänsk äggost, högmässa i vackert målad liten träkyrka och maraton-Finansspelande.

I helgen är det dags för mig att visa varifrån jag kommer.

Drömmar plågar, knäckebröd smular

Jag tror att en del av ilskan kom ut i en dröm häromnatten. Jag tar alltid ut mina aggressioner i drömmar. Kanske borde jag tillåta mig att göra det i det vakna livet istället. Ibland iallafall. Drömmen var en av de jobbigaste jag haft på länge. Kaos, gråt, skrik - allt upplevt precis som om det skulle ha hänt mig som vaken. Men trots att jag både fysiskt och psykiskt var helt färdig när jag vaknade var det ändå skönt.

Nu ligger jag i sängen, äter en knäckesmörgås (det påminner mig om en gång när jag och bror smulade knäckebröd i pappas säng - han blev inte jätteglad) och förbereder mig på en ny natts drömmar. Förhoppningsvis blir de mer harmoniska. Förhoppningsvis kommer de att stärka mig. Förhoppningsvis kan jag vakna redo för min första påskafton på den lilla ön med de vita husen.

En känsla av oförmögenhet

Det här med saker som varit. Saker som gör ont. Saker som väcker känslor fast att det gått lång tid. Jag trodde att allt det där var borta men jag trodde fel. Just nu är det mer av det där än på väldigt länge. Bitterhet, sorg men mest av allt ilska. Inte alls samma känslor som då, men lika starka. Jag är så arg. Jag vet inte vart den ska ta vägen, ilskan. Den förlamar mig. Eller får mig att göra helt fel saker. Jag hatar det.

En nolla - även i blodet

Jag och Anna var på blodcentralen idag för provtagning. När jag bodde i Motala gick jag och lämnade blod då och då. Varför jag inte fortsatte efter att jag flyttat vet jag inte. Ursäkter finns det gott om men i det här fallet duger faktiskt ingen. Nåväl. Sköterskan berättade att det var extra stor brist på blod med just min blodgrupp, 0. Jag kände mig betydelsefull och lite glad. Ända tills jag kom på att brist på blod med min blodgrupp även innebär att jag heller inte kan FÅ något blod, om det skulle hända mig något.
Damn.

Vårens och våfflornas inverkan på mig

Så är då våren för i år på sitt första besök. Det är pappor med barn i parken och gula, lila, vita krokusar på marken. Himlen är jätteblå och i takt med att ljuset kommer tillbaka känns ju allt som bekant så mycket lättare. Sägs det. Alla säger det, hela tiden och till alla. Jag också. Men sanningen är att tillsammans med våren kryper också något tryckande och tungt in i mitt bröst. Allt ska hända på en och samma gång, det är påsk och pingst och fest och almanackan rådfrågas, fylls i och snart är varenda helg fram till midsommar uppbokad. Jag vet att min längtan efter sommar och sol redan i april kommer att förbytas till längtan efter höst och hemmamys. Ska det vara så, va, va, va? Jag försöker ändra på det, ändra mitt sätt att tänka. Det är mycket som måste ändras, men jag jobbar på det.

En oerhört trevlig sak med våren är dock Marie Bebådelsedag, Vårfrudagen, som genom ett hörfel på medeltiden lär ha blivit Våffeldagen. Maria fick veta att hon var på smällen och vi firar det genom att äta våfflor. Fantastiskt fint faktiskt. Jag älskar våfflor. Norra Liden-kollektivet bjöd igår in mig och grannarna Malin och Alistair på våffelkalas. Det var första gången som skotske Alistair var på ett sådant och det verkade gå hem. För att inte göra bort mig alldeles utan ge de övriga en fair chans på våfflorna hade jag redan till frukost gräddat mig tre stycken. Ändå åt jag nog mest av alla. Faktum är att jag snart tänkte göra några till kvällsmat - det kan aldrig vara bra att sluta med våffelfrossandet så... abrupt.

Sommartider hej hej

Det är den 24 mars och jag har just gått in från balkongen eftersom det var för varmt att sitta där iklädd jeans och linne. Borde jag byta om till bikini?

Jag - en lärarinna från Munkedal?

Jag har just insett att jag lider av lätt frisörskräck. Andra lider av tandläkarskräck, spindelfobi eller inbillad fulhet, men min vånda är alltså frisörskräck. Egentligen vet jag inte riktigt vad problemet är, men jag upplever verkligen ren och skär pina så fort jag måste gå och klippa mig. Jag saknar förmodligen förmåga att kommunicera med just yrkesgruppen frisörer. Den där känslan som andra verkar få ("åh, TÄNK om jag kunde få till håret så här fint hemma också...") har hos mig aldrig infunnit sig. Jag är oftast allt annat än glad när jag går raka vägen hem för att tvätta ur all spray och se om jag lyckas få det att se ut som jag vill, det vill säga okammat och ostajlat. Det brukar fungera.

Idag var det dags för mig att motvilligt sätta mig i frisörstolen igen. När jag gick därifrån såg jag ut ungefär som Marie Lindberg, hon schlagerskolfröken. Tantig, tråkig. Nä, nästa gång är det Anna och kökssaxen i Norra Liden-kollektivet som gäller igen, för där på pallen i badrummet känner jag ingen frisörskräck. De bästa frisörerna är helt klart såna som inte är det på riktigt. Snyggt blir det också. Och kul har man under tiden! Dessutom kostar det bara en fika eller en öl. Nästan för bra för att vara sant.

Ursprung

Nu har jag sett varifrån Einar kommer - han jag älskar. Från en av de där öarna där bländande vita små hus ligger lika tätt som planlöst. Från ett ställe där horisonten är överallt och det inte går att värja sig mot allt det blåa. För mig är det en främmande miljö. Han är hav och jag är land. Mina fötter vet inte hur de ska ta sig fram på klippor, men de hittar i skogen.

Tillsammans kommer vi att hitta överallt.